Färdigheter jag haft mest nytta av

De färdigheter inom dbt jag haft mest nytta av hittills.

1. TIPP-färdigheter
Att kunna stå ut när det är svårt. Det här var de färdigheter jag först lärde mig, och som jag länge tyckte var de bästa färdigheterna. När jag är högt uppe i känslan och inte vet vad jag ska göra av mig själv (70-100 på en skala 0-100) använder jag mig ibland av en kall dusch, kallt vatten eller isbitar. Det här hjälper att komma ner i känslan. Hit hör också andningen, betingad avslappning. Att till exempel spänna alla muskler i kroppen när du andas in, för att sedan slappna av i musklerna när du andas ut, 

2. Radikal acceptans
Att radikalt acceptera en situation innebär inte nödvändigtvis att vi tycker om situationen. Det innebär endast att vi accepterar att det är som det är. Radikal acceptans använder jag ofta när jag inte kan påverka situationen, men att jag ändå väljer att acceptera att det nu är som det är helt enkelt.

3. Validering
Självvalidering. Det är okej att tänka och känna som du gör. Försök att inte vara så dömande mot dig själv. Ta hand om dig själv och acceptera att du tänker och känner som du gör.

4. Småleende och villiga händer
Det här är en färdighet som jag först hatade. Den innebär att du ska ska öppna armar och händer och samtidigt småle. Känns ibland fånigt men det signalerar till hjärnan att allt är okej. Hjälper dig att acceptera verkligheten som den är. 

Det finns massvis med andra färdigheter, men de är de här jag nu för tillfället tycker bäst om. 

18.10.2018 kl. 19:20

20 oktober 2008

Det är nu snart 10 år sedan du lämnade oss. Jag kan inte förstå att tiden har gått så fort. 

Jag lyssnar på musik som påminner om dig. För den här veckan vill jag minnas. Jag vill minnas din röst, ditt skratt och den underbara person du var. I år tänder vi ett ljus för att det är 10 år sedan.

Vi saknar dig fammo ♥

14.10.2018 kl. 18:40

sober

I got no excuses
For all of these goodbyes
Call me when it's over
'Cause I'm dying inside
Wake me when the shakes are gone
And the cold sweats disappear
Call me when it's over
And myself has reappeared

I don't know, I don't know, I don't know, I don't know why
I do it every, every, every time
It's only when I'm lonely
Sometimes I just wanna cave
And I don't wanna fight
I try and I try and I try and I try and I try
Just hold me, I'm lonely

Momma, I'm so sorry, I'm not sober anymore
And daddy, please forgive me for the drinks spilled on the floor
To the ones who never left me
We've been down this road before
I'm so sorry, I'm not sober anymore

 

Demi Lovato

07.08.2018 kl. 21:36

Förlåt

Jag vill be om ursäkt, i förväg och i efterskott. Jag vet att jag inte just nu är den människa ni vill att jag ska vara, att det ser ut som att jag förstör mer än vad jag försöker bygga upp. 

Det har varit en bra sommar. Jag har kunnat finnas till. Men vartefter veckorna gick blev mitt liv allt mer automatiserat. Jag gick till mitt arbete, jag gjorde det som förväntades av mig och sedan inget mer. 

Jag vet inte var jag har mig själv i dagens läge. Jag vet jag behöver hjälp, och ändå drar jag mig så långt bort från den jag kan. När livet vänder brukar jag fly, och inte är det annorlunda den här gången.

Jag vill be om ursäkt. 

Förlåt. 

07.08.2018 kl. 20:22

2016

Jag stänger dörren till mitt rum, släcker lampan och sätter mig ner. Det enda jag ser är mörker, men det är en lättnad.

En lättnad över att mörkret finns runt omkring, för det mörker som finns inombords är alltför subjektivt och kan inte ses utifrån.

Här trivs jag för stunden, Här kan jag vila, Här är inte omgivningen en kontrast till vad som finns inombords.

04.07.2018 kl. 21:16

En tillbakablick #2

Jag visste helt klart inte vad jag gav mig in på när jag träffade dig. Du var till en början en temporär löning på ett temporärt problem. Vårt förhållande var harmlöst och vi trodde oss veta precis vad vi höll på med. Men utan ens en förvarning drog du med mig på allt farligare äventyr. Livet blev till ett spel - hur långt kunde vi gå utan att faktiskt stryka med själva? Hur illa kunde det bli och hur mycket kunde vi förstöra? Dagarna blev allt mer oförutsägbara, och det var bara ett mirakel som kunde rädda oss nu. 

 

19.06.2018 kl. 18:52

En tillbakablick

"Förut hoppa du som en studsboll" 

Citat av jw 17.06.2018

Tänk vad mycket lite stabilitet kan göra.

17.06.2018 kl. 20:30

9 juni 2018

Kunde inte vi bli bättre än så här?

Var på vägen gick det fel?

09.06.2018 kl. 19:53

Det nattsvarta

Jag läser gamla texter: brev, korta skildringar av händelser, dikter och noveller. En känsla av sorg infinner sig när jag tänker på hur ledsen jag faktiskt har varit. Jag är dock stolt över hur långt jag har kommit i mitt tillfrisknande, men samtidigt livrädd för det nattsvarta som flera gånger har lamslagit mig. 

Vi ska inte ta ut någonting i förskott. Det kan hända att det får gå bra nu. 

29.05.2018 kl. 21:37

Disney

Ibland drömmer jag mig tillbaka till barndomen.

Sörjer över att den tiden aldrig kommer tillbaka.

01.05.2018 kl. 21:52

Brevet Du gav

Om Du visste hur mycket det där brevet betydde för mig, och betyder än idag. Det är en ägodel som betyder allt för mig. 

Jag ser Dig framför mig när jag läser. Jag hinner knappt påbörja den första meningen innan tårarna rinner ner för mina kinder. 

Det är vackert.  

23.04.2018 kl. 20:31

Avtrubbad

Det slår mig att jag inte bara förlorat mina dalar, utan även min kapacitet till att känna glädje och lycka. Jag skyller på medicinen, för det är det enda jag kan skylla på. Ack vilken tomhet. 

Någonting måste hända. Någonting bör hända för att jag ska kunna leva livet fullt ut - för det kan jag inte. Inte så här. 

Jag är avtrubbad. Känslolös. Jag andas, men jag lever inte. 

04.04.2018 kl. 21:11

Vem är jag nu?

Jag döpte min blogg till uppochner, av den enkla anledningen att det var så mitt liv kändes. Det var antingen upp, eller så var det ner. Allting däremellan var tråkigt och skapade en känsla av tomhet. Tack vare medicinerna pendlar jag nu i en mänskligare berg- och dalbana: Jag känner inte någonting för mycket. 

Det är tomt, det kan jag erkänna. Jag saknar mitt intensiva liv med tydliga toppar och dalar. Medicinen gör att jag får lära känna mig själv en gång till. Vem är jag utan depressioner och eufori? Vem är jag nu?

 

02.04.2018 kl. 12:19

Plötsligt bakslag

Plötsligt var ångesten framme igen. Griper tag i mig och nuddar varje del av min vardag. Så svårt att veta vad som är vad, och vad som inte är någonting. Alla har sämre perioder, frisk till pappers eller inte. Jag hoppas så innerligt över att detta inte är ihållande.

06.03.2018 kl. 19:51

De mörkaste vrår

Jag levde så länge i de mörkaste vrår. Trångt och omänskligt isolerat.

Det var det enda jag visste.

Det var det enda jag kände till. 

Trots allt det mörka fann jag ändå en trygghet i det deprimerande och dystra. Det var så jag hade växt upp. Jag vill inte säga att jag är fri, för det är jag inte. Blotta vetskapen om att det kan vara bättre och sämre, får min kroppsbehåring att resa sig likt när djuren förbereder sig för att strida eller fly. Jag är inte fri. Naiv skulle jag vara att ens försöka låtsas.

04.03.2018 kl. 19:45

Ord. Ologiska klokheter. Poesi. Dikt. Rytm. Musik. Meningar. Texter
Alla dessa ord beskriver den här sidan ganska väl. 
Ung vuxen i ordens egna värld.

#fuckpsykiskohälsa